Mamma mamma mamma mamma mamma. Jag har kommit på en sak. Jag älskar min mamma så fruktansvärt mycket. Ska jag berätta varför? Jo, för att hon är alltid här för mig när jag behöver henne. Jag vet att hon är, och kommer alltid att vara.

Hon fick mig ung, som bara 20 år. Och bara efter 1.5 år sepererade mamma och pappa. Sedan dess och 18 år framåt, har mamma uppfortrat mig som en ensamstående, helt underbar mamma. Att hon ens orkat stå ut med mig. Och ensam, orkat leva tillsammans med mig..

Mammamammamammamammamammamammamammamammamammamamma.

Fast jag ibland skäller på dig mamma, så vet du väl att jag älskar dig? Jag må skrika och tjata på dig ibland. Bråka och tjöta emot dig. Jag stör mig på småsaker som du gör, t.ex. låter som en flodhäst när du äter, klunkar när du dricker och gör pinsamma ljud på dansen. Men allt detta du gör - är du.

Jag är så stolt över dig mamma. Trots att du bara var knappt 21 fyllda, så stod du upp för dig själv och behöll bebisen i magen - mig. I nästan hela min uppväxt har du uppfostrat mig på egen hand. Du har stått ut mig i alla väder och tider. Du har verkligen lyckats. För utan dig hade jag inte varit den jag är idag. Mormor och Lasse har ju varit extra mycket hjälp när det behövts. Men du har alltid funnits här för mig, och kommer alltid att göra. Som ensamstående mamma borde du haft det väldigt jobbigt. Jag har säkert varit en pina. En total oduga. En plåga - för det mesta.

Men innerst inne så vet vi båda att det alltid kommer att vara vi. Mor och dotter.
Jag älskar dig, min mamma.
Världens bästa mamma.
Ingela Carola Bergdén.
Nu och föralltid. ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥